Historien om Mr. Chapman

I boken ”You were born rich” av Bob Proctor nämns historien om den gamla Mr. Chapman.

Mr. Chapman var en äldre man som levde ett par hus bort från Bob när han var en liten pojke. Bob och Mr. Chapman blev trots sin avsevärda åldersskillnad bra vänner och Bob betraktade ofta honom när han körde sin skräpvagn fram och tillbaka i området. Mr. Chapman arbetade som skräphandlare och tjänade pengar på saker som andra kastat iväg. Med tiden blev Mr. Chapman alltmer trött och kutryggig efter allt slit och en dag, kort efter andra världskriget dog han. Han levde ensam och hade inga anhöriga eller släktingar i sin närhet och polisen fick därför gå in i huset för att gå igenom hans lager av ägodelar. De fann att hemmet var fullt av gamla möbler och minnessaker från Mr. Chapmans liv och förflutna vilket inte kom som en större chock. Förutom detta upptäckte polisen också till sin förvåning över hundratusen dollar packade i lådor lite varstans i huset. Detta var en ovanlig upptäckt och Mr. Chapman hamnade på förstasidan i tidningen ”Toronto Daily Star” där den uppenbara frågan var, varför skulle en person med tillgångar långt över hundratusen dollar välja att ha sina pengar undanstoppade i lådor på måfå i sitt hus?
Även om Bob var mycket ung vid denna tidpunkt frågade han sig också varför en man som Mr. Chapman valde att leva som en person i behov av människors gåvor eller bidrag för överlevnad när han hade tillgång till så mycket pengar? Han kunde använt pengarna för eget nöjes skull, investerat dem för att få god avkastning eller hjälpt till att skapa arbeta för andra. Han kunde satt in pengarna på banken och fått ränta på sitt kapital. Istället valde han att lägga det ”i en burk på hyllan” vilket gjorde pengarna fullständigt meningslösa. Pengar är inte menade för att hamstras. De är till för att användas, avnjutas och cirkulera. Bob menar att det är viktigt att inte göra samma misstag som Mr. Chapman. Det handlar inte om att slösa pengar utan att använda pengar på ett sätt som gör ditt liv rikt. Denna historia visar tydligt att målet att blir rikast på kyrkogården inte är något att sträva efter.

Detta citat av Oscar Hammerstein får avsluta detta inlägg:
”A bell’s not a bell ’til you ring it
– A song’s not a song ’til you sing it
– Love in your heart wasn’t put there to stay
– Love isn’t love ’til you give it away!”